Åsa Lantz har hittat sin nya berättelse

Författaren Åsa Lantz är en av Hyppelns kulturprofiler. Bild: Nicke Johansson

– Jag har letat efter en historia att skriva om livet på Hyppeln, men jag har aldrig riktigt hittat den. Så fanns den mitt framför näsan på mig, och i allt som morfar berättade om hur det var här under krigsåren.

Författaren Åsa Lantz har en del av sitt hjärta på Hyppeln. Här tillbringade hon barndomens somrar, i den lilla stuga som morfar Bror Lantz byggde på bergknallen ovanför vägen till Sandtången.

När hon läste på Hyppeln.com om planerna att öppna upp ”Fortet”, den gamla militäranläggningen på öns högsta topp, kom alla minnen från morfar över henne igen.

Morfar var en av de unga män som var krigsplacerade på Hyppeln under andra världskriget. Han var med och såg dramatiken på havet utanför ön, när brittiska och tyska marina trupper drabbade samman i sjöslag där många människoliv gick till spillo.

Och han förälskade sig i den karga skärgårdsmiljön, så olik sin egen hembygd, att han bestämde sig för att aldrig släppa taget om den. För Bror Lantz var ingen Höpplare från födseln. Han hörde hemma i jordbruksbygden Bollebygd.

Där hade han familjen och gården när han kallades in för att tjänstgöra på Hyppelns fort. Då hade han aldrig tidigare sett havet.

– Det sägs att han placerades på Hyppeln för sin syns skull. Hans ögon passade bra för spaning över havet. Men han hade en annan kompetens som också var uppskattad på Hyppeln. Han visste hur man tog hand om djur, och hur man slaktade dem, säger Åsa Lantz.

Det var ont om mat i skärgården under krigsåren. Fisket var förstås svårt att bedriva som vanligt. Svenska staten såg till att det kom en del boskap till ön, och alltså även en lantbrukarson från Bollebygd.

Åsa minns sin morfar som en synnerligen orädd man som varje morgon tvingade med sig familjen ut i sin lilla eka för att vittja näten.

– Oavsett väder. Han älskade att fiska, mer än vad min pappa gjorde. Pappa gillade inte att vara på havet alls, men alla måste följa med och vi hade så mycket plattfisk att ta hand om att jag föråt mig, minns Åsa.

På somrarna trängde familjen ihop sig i den enkla stugan med två rum och ett litet pentry.

Åsa älskade det, precis som hon älskade det okomplicerade livet på ön med alla vännerna. Hon har fortsatt att besöka stugan, som hon delade med sin bror, varje sommar även i vuxen ålder.

I stugan som morfar byggde har Åsa skrivit böcker och tv-manus: Bild: Nicke Johansson

Här har en hel del av Åsa Lantz romaner och tv-serier kommit till. Stugan har varit både skrivarlya och en plats för inspiration. Men nu är den borta. Sommaren 2020 håller brodern på att uppföra ett nytt, betydligt större hus, på bergstomten med det fantastiska utsiktsläget.

Åsa och hennes familj hoppas kunna hitta ett annat boende på ön med tiden.

– Jag känner att jag hör hemma här säger hon. Kanske hittar hon också sitt nya drama här. Med utgångspunkt i sin morfars alla berättelser om livet på Hyppeln under kriget, om hur det var att betrakta världskrigets fasor från första parkett och om människoliv som gick förlorade eller kunde räddas.

– Jag har länge tänkt att jag skulle skriva en roman med miljöer från Hyppeln. Men det här kan också vara material för en tv-serie. Jag vill gärna komma i kontakt med människor som kan berätta mer om livet på Hyppeln både under kriget och i nutid.

Med sitt författarskap är Åsa Lantz en av Hyppelns profiler. Hon har skrivit flera romaner och är bland annat prisbelönt manusförfattare till SVT:s dramaserie som baserades på Selma Lagerlöfs kärleksbrev.

Det mest förbjudna är en annan av hennes uppmärksammade tv-serier. Den utgår från episoder i författaren Kerstin Thorvalls liv. Det finns alltid många olika berättelser i Åsa Lantz huvud. Hon arbetar just nu med flera manusprojekt för nya tv-serier.

– En av de serier jag skriver på nu utspelar sig i de allra mest eleganta salonger i huvudstaden, medan en annan tar plats högt uppe i norr, bland fjäll och dalar. Berättelsen om ön i havet, allra närmast Amerika, propsar på sin tur, säger hon.